Monthly Archives: September 2011

Meowsor

Posted in katten | Leave a comment

Hur var det nu med logiken?

Alltså hej jag lyssnar på den här låten alldeles för mycket:

Så himla fint och awesome och mmm. Så jag kollar kommentarerna för att se folk hylla denna fantastiska människa. Meeeeen!

Första delen blablabla egen åsikt. Helt ok liksom. MEN SEN. Vad är detta? Alltså?

1) jaha spelar det någon roll?

2) ?!?!

Posted in tyckande | Leave a comment

Sånt som gör en lite matt

Är det bara jag som är så sjukt jävla trött på en kvinna ska stå i köket-skämtet? Ok, en gång för alla, om ni inte fattat det: DET ÄR INTE ROLIGT. Jag förstår inte hur detta sjukt tråkiga “skämt” (det är ett brott mot alla bra skämt att kalla detta ett skämt!) fortfarande lever. Ändå hör jag det jätteofta?! Sluta tack.

Jag märker att tjusningen med detta “skämt” är att jag oftast säger emot när jag hör det. Och det är ju sjukt kul när jag blir arg tydligen! Extremt underhållande. Och så bah “öööh har du mens ellör? Höhöhöhöh”. Alltså hej jag skulle vilja bli tagen på allvar någon gång.

Igår när jag skulle sova tänkte jag på att det bara är 90 år sen kvinnor i Sverige fick rösta för första gången, vilket är nice men helt sjukt egentligen. 90 år är jättelite. Tänk att vi bara har haft riktig demokrati i 90 år.

Serien “Antifeminismen” av Nanna Johansson och Sara Hansson, ur senaste Bang.

Idag hittade jag detta via twitter och blev så arg och trött och gah. Det som är drygt med att leva under den här tiden är att det liksom inte finns en självklar lösning på denna skit, typ “vi måste få rösträtt”, utan det är massa sociala strukturer som är jättejobbiga och tar jättelång tid att få bort och så finns det ju de som tycker att jämställdhet är när kvinnor och män har lika löner men som inte ser kopplingen mellan det och genusarbetet.

Jag blir så jävla matt. Vill göra något men vet inte vad, och det är så fruktansvärt frustrerande.

Posted in feminism/genus | Leave a comment

Men alltså kan det inte bli höst snart?

Tant som jag är vill jag ju gärna använda sakerna jag stickar (varför ska jag sticka dem annars liksom?), och därför definierar jag hösten utifrån huruvida jag kan ha på mig massa stickat utan att svettas/frysa i uppehållsväder. Just nu är det alldeles för varmt, och det stör mig. Extra mycket de morgnar då det är så kallt att jag tar på mig något varmt men sen blir det varmare under dagen och jag dränks i svett på vägen hem. Jobbigt ju.

Men nu är jag sjuk så då kan jag vara inne och ha på mig detta:

Mamma har stickat mössan och superkoftan, plus ett par matchande fingervantar som det är för varmt för att ha på inomhus. Men vänta bara tills det blir kallare utomhus och min dåliga blodcirkulation visar sig!

Själv stickar jag ett par (!) knästrumpor för tillfället:

Det är roligt med alla flätor och omslag men det tar ju sån tid, och när jag väl är klar med en så måste jag ju sticka en till! Känns lite segt men jag kunde inte motstå mönstret när jag såg det.

Men nu ska jag sänka min mentala ålder genom att plugga lite PHP. Hoppas ni mår bra, det gör inte jag. Höhö. Mvh sämst på avslutningar. HEJDÅ.

Posted in stickning | 1 Comment

Jag ska höja min röst tills ni andra också vågar.

Hejhej jag suger på att skriva regelbundet då jag mest stickar när jag är hemma men nu blir det svammel! Hoppas ni förstår vad jag försöker säga.

Skolan har ju börjat och jag har redan varit en såndär jobbig person, som till exempel när jag hörde en lärare prata med en annan lärare och benämna min klass som “datakillar” surt (och högt) sa “och tjejer” för fuck you typ.

Under de två första fysiklektionerna för läsåret fick vi se en dokumentär om Stephen Hawking. Den var väl intressant osv men något jag la märke till var bristen på kvinnor i dokumentären. Totalt tror jag att det var fyra stycken (jag försökte räkna hur många män det var när vi såg andra delen men jag somnade lite): Hawkings assistent, en som körde runt/matade honom och två som faktiskt var fysiker. Samtidigt var det massa manliga fysiker som stod och babblade. Alla Hawkings doktorander var män. Extremt frustrerande.

När jag uttryckte frustrationen över detta inför mina klasskompisar sa en av dem ungefär att “det finns ju inte så många kvinnliga fysiker”. Jahapp. Som om det inte är ett problem? “Kvinnor vill inte bli fysiker“.

Fyfan vad jag hatar när folk säger så utan att resonera vidare, som om det inte finns några bakomliggande orsaker till det. Jag blir så arg.

Varför vill inte kvinnor bli fysiker? Eller, närmare “hem”, varför går det bara fyra tjejer i min klass? Tja, för det första så är det inte lika vanligt att tjejer i små åldrar uppmuntras att typ, leka med lego och gilla teknik. Men även:

Gaaaah jag orkar inte med detta. Som en fellow tjej i min klass sa så är vi ju några få starka som vågar och orkar med alla snubbar som kommer med vårt intresse för datorer och programmering, men jag hatar att det ska vara så himla svårt och jobbigt och krävande att bryta normer, (och som tjej, våga ta plats). Kan inte alla få vara starka?

Posted in feminism/genus | Leave a comment