Monthly Archives: June 2011

Simpöl Plän.

Idag släpptes Simple Plans nya album Get Your Heart On. Jag har inte hypat det så mycket eftersom jag inte lyssnar så mycket på dem längre, men de har ju fortfarande en varm plats i mitt hjärta. Jag upptäckte dem när jag var elva, och på min tolvårsdag gav min syster mig biljetter till deras konsert med Melody Club och Avril Lavigne samma dag. Imorgon är det sex år sedan jag satt där i Globen med syster, Carolin och Andreas och såg mitt favoritband live för första gången.

2008 såg jag två och en halv gånger (den halva var när de spelade When I’m Gone på Rockbjörnen) och allt var fint och fantastiskt och jag var även på en signering med dem och det var fint och jag kramade Chuck och Pat.

Jag bloggade om det på en gammal blogg som är lite för pinsam för att visa eftersom jag var en galen fangirl ehehe.

Det var längesen, och nu har jag tagit ner min alla Chuck- och SP-bilder från min vägg (även om det senare gjordes på den här sidan av mitt år i Canada).

Och jag har blivit en gammal tant som hellre sitter hemma och stickar än går på konserter där det är massa ljud och fullt med folk. Och imorgon blir jag en myndig tant!

Posted in musik | Leave a comment

Lite lästips.

Zettermark skriver personligt om tvångssterilisering av transexuella inför byte av (juridiskt) kön, något som alla utom några jävla spån till människor Kd och Sd vill ändra på.

Elin Grelsson driver med Pär Ströms bildgoogling. Jag skrattade högt på jobbet när jag läste det under en kafferast (tur att ingen såg mig).

Posted in lästips | Leave a comment

På jobbet idag

Jag och snubbe står och väntar på handledare och så vidare. Vi pratar lite, och jag säger att jag gillar personen som har Prinsessan Leia på sitt fönster.

“Du är feminist va?”
“Ja.”
“Och miljöpartist?”
“Ja.”
“Och lesbisk?”
“Inte direkt, jag vill inte definiera mig som någonting.”
“…lite i alla fall? Lite…lesbisk?”

Det tyckte jag var roligt. Det hade nog blivit ännu roligare om jag satt igång att prata om mina tankar kring sexualitet och att jag skiter i en label eftersom det inte är (borde vara) så jävla viktigt ändå.

Jag vet inte, ser jag flatig ut idag?

Posted in vardag/livet i allmänhet | Leave a comment

Jobbajobbajobba

20110614-213327.jpg

Det är så nice att jobba. Så skönt att inte behöva ha ångest över att jag inte gör massa skolarbeten när jag kommer hem och gör te och ser på något teveprogram. Så skönt att det är så himla roligt att packa upp skärmar och att kolla att kablar är hela osv. Faktiskt.

Förra året jobbade jag på mammas institution och rensade mest deras IT-förråd. Det var också roligt egentligen men det var drygt att sitta där och sortera kablar som ingen egentligen ville ha och dessutom tyckte rörelsesensorsakerna att jag inte fanns så lamporna släcktes när jag satt där på golvet.

Nu har jag bara jobbat på it-avdelningen i två dagar. Men ändå. Det är nice.

Posted in vardag/livet i allmänhet | Leave a comment

Kampen om kroppsbehåringen

Imorse åkte jag till skolan lite tidigare och fick sällskap av en fellow matte-datatjej som går i ettan. Väl i skolan tömde jag mitt skåp och efter det hittade vi hennes klasskompis och hans vän, Rita. Vi pratade och efter en stund sa Rita att hon tyckte att det var orättvist att tjejer behöver raka sig överallt medan killar kan ha hår, ja, överallt utan att det är något större problem (det anses väl ‘bögigt’ för killar att raka ben?). Jag sa typ, “eh, eller så skiter man i det”, och Rita sa att hon också gjorde det när hon hade jeans på sig. Det täcker ju håret.

Jag tycker att det är så synd med det här måstet. Varför måste vi raka oss? För att det är nödvändigt för vår överlevnad eller för att samhället säger åt oss att göra det? Om jag inte tycker att hår på min kropp är något som stör min tillvaro, varför ska någon annan bry sig då? Det som stör min tillvaro är ju alla idioter som tycker att det är min skyldighet till dem att vara snygg och hårbefriad. Som verkar tycka att jag ska göra det för deras skull, och inte för min egen.

Det är ju sjukt. Om en känner att håret stör osv tycker jag att en ska raka sig. Men att göra det bara för att…nä. Jag skiter i flashbackidioterna, de ska få se på kroppsbehåring. Jag tror jag ska göra som Micke Kazarnowicz, som har startat en shortsoffensiv, då män tydligen inte får ha shorts i innerstan (dock helt ok för kvinnor med objektivt snygga ben att visa upp dem tydligen :))) roligt va?). Tror att jag ska gå barbent hela sommaren, om det inte är för kallt.

Kanske ska jag börja känna mig bekväm att höja armarna i linnen utan kofta över också.

20110610-195624.jpg

För övrigt är mitt iFånskal awesome.

Posted in feminism/genus | 2 Comments

Tiden går fort på andra sidan Atlanten.

Jag köpte den här muggen i Canada, på Tim Hortons under den sista veckan jag var där. Det var fruktansvärt varmt och jag och Trevor gick och dog lite tillsammans på parallellgator till Columbia Avenue. Jag kommer ihåg hur vi köpte typ islatte där på Tim Hortons (det var för övrigt dit vi, Josh, Jesse och Troy gick när vi skolkade för att dansa i regnet) och så stod Taylor i kassan och jag köpte muggen och man fick en gratis kaffe till och vi valde five by five, som var typ lite kaffe med fem grädde och fem socker. Det smakade smält glass, och vi hällde ut majoriteten av den.

Nu har texten på muggen nötts bort och imorgon är det ett år sen vi var hos Jordan och såg på Monty Python. Jag hade stickat en bandana till Trevor i  försenad födelsedagspresent, jag har en bild på honom med den som jag tog på Crescent Street och han hade den som profilbild på Facebook ett tag. På kvällen gick vi hem till honom och såg Wristcutters: A Love Story och insåg att vi bara hade tre veckor på oss.

Och nu sitter jag här och ångrar att jag inte åker dit i sommar.

Posted in vardag/livet i allmänhet | Leave a comment

Och jag gick barbent hela helgen.

Under långhelgen var jag ungdomsledare på ett körläger med en kör med barn som är snäppet yngre än de i min kör, alltså typ 9-12 år.

Förutom jag var det två andra hjälpledare från min kör, som jag även gått i samma klass som i högstadiet. De är jättetrevliga och mysiga på alla sätt och vis men jag märker mer och mer för varje gång jag träffar dem hur olika vi är.

En av dagarna skulle alla få gå runt i affärer i små grupper, och vi ungdomsledare fick gå alldeles själva utan ungar. Jag bestämde mig för att gå med dem och vi gick runt i klädaffärer och kollade på skor osv.

Vid ett tillfälle kollade de massa på parfymer och schampon och hårspray osv. Jag, som inte använder schampo eller “produkter”, som en av dem kallade det (alltså va? Allt vi köper är väl produkter?) och inte gillar att shoppa överhuvudtaget, hade inte lätt för att vara engagerad i det kan jag ju säga. Jo, jag kollade lite på träborstarna. Efter en stund smet jag iväg och hängde med min mamma istället (hon var också ledare).

Innan jag skiljdes åt från dem hände en sak som verkligen fick mig att bli lite illa till mods och känna hur lite jag har gemensamt med dem var när vi gick runt på en gågata och såg en reklamaffisch från något (visar när jag hittar skiten på internet), som visade en naken medelålders kvinna, som såg helt vanlig ut bortsett från nakenheten alltså. Men det är ju inte som att alla modeller vi ser göra reklam för bikinis nuförtiden är mycket mer påklädda.

“Fräscht”, sa en av dem äcklat när vi gick förbi affischen och den andra höll med. 

Jag tyckte mest det var uppfräschande att se en helt vanlig kvinna på en reklamaffisch. 

Jag vågade inte säga något emot eftersom jag är en jävla mes i vissa konfliktiga situationer (dock skrek jag åt en mopediot idag!) men när jag shoppade med mamma hittade hon ett par shorts. De var snygga, och jag kände att jag kunde visa mina håriga ben lite.

Och jag gick barbent hela helgen. Jag har aldrig riktigt varit bekväm med att gå barbent och jag rakar mig inte någonstans eftersom det känns onödigt och jag orkar inte vara norm-snygg bara för att, och jag kan inte säga att mina ben är jättesnygga, de är ben liksom. Jag använder dem till att förflytta mig, end of story.

Jag var dock lite orolig för att mina jämnåriga normföljare (inte illa menat eller så, men många som följer normer ser inte alltid bortom dem) skulle tycka illa om det osv. Men jag vågade i alla fall. Och det gick bra, jag fick inga äcklade blickar eller några kommentarer (bara att shortsen var snygga och att det var roligt med färg). Så det var ju roligt.

Nästa steg blir att gå barbent i skolan. Den främsta anledningen till att jag inte vågar är att jag har en klasskompis som alltid ska kommentera min (och andras) klädsel, vilket jag tycker är jobbigt. Men nu slutet av terminen kanske jag får mod.

Posted in feminism/genus, vardag/livet i allmänhet | Leave a comment