Monthly Archives: March 2011

Dagens könsstereotyp

Hosthost.

Posted in feminism/genus | 1 Comment

IT-katten?

Jag tror att Katten tycker om datorer…eller i alla fall tangentbord.

Han kom in i mitt rum och jamade, jag jamade tillbaka och tog upp honom i mitt knä.

När man klappar honom och han sitter i knät brukar han börja trampa på magen, men när jag sitter framför datorn med honom vänder han sig alltid om mot skärmen (den är väl intressantare än mitt ansikte). Sen brukar han alltid vilja gå upp på tangentbordssaken, men jag brukar inte låta honom göra det riktigt. Idag var han dock för snabb, så han la sig på tangentbordet.

Det mesta han åstadkom var mellanslag, men även detta:

[23:10:38] puuuuuuuuuuuuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiikx

Sen var han ju för söt (och varm!) för att flytta på, så jag fick nöja mig med Tonks en stund.

 

(Någon av bilderna tog han själv)

Posted in katten | Leave a comment

Det är inte så himla svårt att leva utan kött

En annan sak som upprörde mig idag var när jag vaknade av att radion började spela nyheter och talade om att köttkonsumtionen har ökat i Sverige (varning: äcklig bild). Fast jag blev inte lika arg som besviken. Det känns så bakåtsträvande på något sätt.

Jag har aldrig riktigt förstått det här med att äta så mycket kött. Jag har bara varit vegetarian i lite mer än två år, men även innan dess åt vi inte jättemycket kött i min familj. Sen ser jag kommentarerna på det här och ser att någon tycker att det är asbra att bara äta en köttmåltid per dag. Per dag! Det är hur mycket som helst ju!

När mormor och morfar var gjorde mina föräldrar ovanligt köttig mat. Kött en gång om dagen typ. Jag sa till mamma att jag tyckte att det var intressant att de åt så mycket kött bara för att mormor och morfar var där. Hon svarade typ “Jamen man kan ju inte lära gamla hundar sitta.”

Mormor blir väldigt förfärad vid tanken på att jag inte äter kött. Väldigt orolig att hon inte ska kunna ge mig tillräckligt med mat när jag är och hälsar på. Men vi är bara där under högst en vecka i streck, varav flera måltider äts hos någon annan. Några vegetariska måltider är väl inte så svårt att hitta på?

(Något väldigt lustigt som mormor frågade i julas när jag rullade falaflar: “Men du kommer väl bjuda dina gäster på kött?”. Mitt svar: “Hahahahhaha eh. Nej?”)

Posted in tyckande, vego | Leave a comment

Mopedioter

Det enda vårtecknet jag inte älskar utan snarare hatar och fullkomligt föraktar är mopederna.

Jag minns tydligt min första hela dag i Sverige efter mitt år i Canada. Femte juli. Jag hade just varit i stan och träffat kompisar och hade åkt buss från Tumba till centrum och älskat att vara tillbaka bland bussar och tåg och inte behöva få skjuts överallt. Jag bara älskade Sverige. Trettio sekunder efter att jag hade klivit av bussen körde en moped förbi på gångvägen. Då sprack bubblan lite.

Egentligen har jag inte mycket mer emot mopeder än till exempel bilar: jag tycker att de kunde änvändas mindre, speciellt i tätorter som här där det är väldigt lätt att ta sig med kollektivtrafiken, annars är de väl okej som transportmedel. Så länge de är på sin rätta plats (bilvägarna alltså). Men. Så fort snön smälter bort så här års åker alla mopeder ut och mitt liv förpestas av ilska för dessa jävla jon som inte kan tänka längre än ögonfransarna.

Det finns mopedåkare som inte är idioter. Men här i Salem är de en minoritet.

Majoriteten tycker inte att bilvägarna är något för dem. De har bestämt att det minsann är helt okej att köra på gång- och cykelvägarna.

???

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH JAG BLIR SÄ ARG.

När jag och mamma gick hem från centrum idag mötte vi två mopeder som åkte på vår kära gångväg. De åkte fort, i nerförsbacke, emot oss. Min spontana tanke var “Gör plats omg gå åt sidan vill inte bli påkörd av dumihuvudetunge”, men min mamma tyckte att vi kunde gå kvar i mitten av vägen. Helt rätt, det var ju vår väg, men jag var ändå sjukt obekväm med att inte flytta på mig. Sen svängde mopedioterna obemärkt iväg (lite för dumma för att ta hinten kanske) framför oss och jag kokade av ilska som vanligt.

Jag förstår verkligen inte hur folk kan tycka att det är rimligt att åka på gångvägen. Att det är säkert. Hur kan man utsätta oskyldiga fotgängare för fara på det sättet? Jag strövar ju för bövelen inte mitt på bilvägarna (det hade ju inte varit okej alls och jag hade blivit bortkörd fort som attan jag får ju inte störa bilarna buhuhu).

Så, till alla idioter som kör moped på gångvägar: Jag hoppas ni slår er. Hårt.

Posted in tyckande | 1 Comment

Here is a heart

Here is a heart, here is a heart / I made it for you, so take it

-  Jenny Owen Youngs

Posted in kreativitet, musik, stickning | Leave a comment

Orka bry sig!

En kompis berättade idag att hon tyckt att det var pinsamt när vi i kören precis innan vi skulle ta tåget från Rönninge till Arlanda hade utfört en inräkning (alla har ett nummer från 1 till antalet personer där, sen räknar vi tillsammans. Skitsmart) och en klasskompis till henne hade sett det. Och jag förstår verkligen inte varför.

Många andra skulle säkert också tyckt det var pinsamt. Men inte jag.

Jag förstår inte varför folk måste bry sig om vad andra tycker hela tiden. Typ “Oj nu tycker säkert folk att jag är konstig!”, men…och? Vad spelar det för roll? Det är väl deras problem om de tycker att jag är konstig?

Jag tror att många människor, i alla fall de i min ålder, definierar sig själva utifrån andra alldeles för mycket. “Vad tycker hen om mig? Är jag bra nog för den här personen? Tycker folk illa om mig?”

Och då blir det lätt att man tycker illa om sig själv bara för att andra gör det (det är ju mycket lättare att se sina dåliga sidor än de bra, och det är mycket lättare att se de som tycker illa om en också). Och jag känner att, vafan, var nöjd med dig själv någon gång!

Jag har oerhört svårt för att tycka om personer med dåligt självförtroende. Eller inte tycka om, mer orka med! Man ser det så himla tydligt ju. De klagar på sig själva. Klagar och klagar och tycker illa om och allt sånt. Och jag säger emot (de mår ju inte sämre av att jag gör det i alla fall). “Nej det där stämmer inte, sluta.”

Men det är ju så TRÖTTSAMT. För det slutar aldrig. Förrän personen själv inser, på egen hand: “fan, jag duger!”

I alla fall. Jag tycker att folk borde sluta bry sig om vad andra tycker. Speciellt om det handlar om småsaker som typ “oj jag gör något lite udda fett pinsamt liksom vad ska alla andra tycka?”

Nä. Var finns poängen i det? Visst, det är viktigt att tänka på hur ens handlingar påverkar andra och om det kan såra och så. Men. Oftast gör det inte det. Behandla andra som du själv vill bli behandlad, med respekt och så vidare.

Så länge det jag gör eller säger inte skadar någon annan tänker jag göra vad jag vill och känner för.

(Dock tycker jag fortfarande att vissa grejer är jättepinsamma utan att det är logiskt. Men jag försöker våga.)

Posted in tyckande | 1 Comment

En seg dator är bättre än ingen dator alls.

[23:48:25] Det vore intressant att veta om du kunde provocera fram en hängning rätt fort

Om min dator, som hänger sig/segar ibland när jag har haft på den en längre tid. Dock har den nu fått gå i vila sen ungefär en veckas troget arbete. Inte hängt sig alls!

Den här konversationen inleddes med att jag förundrades över hur bra datorn fungerat trots att den stått på så länge. Men de började undra varför den hängde sig och ge förslag på hur jag skulle kunna problemsöka/lösa. Copypastar här mest för att jag ska hitta det om det behövs:

[23:44:01] jag skulle testa att köra datorn med öppet chassi, försöka pressa den och kolla hur den beteer sig

[23:45:31] öppna chassit och sätt bordfläkten bredvid datorn och peka den rätt på moderkortet

Grejen är att jag faktiskt tycker att det är helt i sin ordning att datorer hänger sig ibland. Jag växte upp med Windows 98 och senare ME (vilket måste ha var det sämsta OSet någon har tagit betalt för, jämfört med de i sin tid då givetvis), och dial-up internet på det. Mycket segt internet på mycket sega dator. Som hängde sig.

Vi skaffade inte moderna datorer och bredband förrän 2008. Det var fantastiskt att kunna ladda en youtubevideo med längden 3 minuter på ja, inte mycket mer än tre minuter. Kunna göra något med datorn.

Efter den upplevelsen vill jag inte gärna gå tillbaka till sega datorer, och hatar att sitta vid datorer i skolan just på grund av segheten (och Windows och Qwerty). Men när en dator hänger sig så är det okej. Det är bara att starta om så blir det nog bra. Och om det inte blir bra så blir man lite ledsen och arg men lever med det och köper till slut en ny dator.

Nu har jag folk som hjälper mig med sånt här (även om jag knappt ber om det! Mycket nice), för en dator ska ju helst inte hänga sig helt random.

Posted in dator/internettjafs, vardag/livet i allmänhet | Leave a comment

Jag har alltid datorn på.

När anmälningar till LAN sker:

Kväll, kväll, kväll, kväll, kväll, när jag äter frukost (och i min morgonförvirring skriver mitt efternamn där jag skulle skriva klass), i väntan på lektion, på programmeringslektion, på programmeringslektion.

Jag har datorn på hela tiden. Jag skäms lite (mycket), för det känns sjukt onödigt att ha den igång när jag sover/inte är hemma. Men jag är för lat för att starta upp alla program igen, vilket faktiskt är en extremt dålig ursäkt.

Det värsta är att jag har hela två datorer på hela tiden. Förutom min stationära har jag även min gamla laptop som står på ett laptopbord vid sängen. Det är rätt nice att kunna kolla på tv-serier/läsa bloggar i sängen innan man ska sova. Men varför är den alltid på? Lathet igen. Palla starta en dator liksom! Det tar för lång tid!

Det hade varit en liiiiite mer okej ursäkt om jag fortfarande suttit på Windows, för där verkar det ta sju år att logga in trots att datorn är ny. Men det tar inte lång tid att starta och logga in på mina datorer. Det tar ju någon form av tid, men inte så mycket tid att det är för lång tid.

Och jag som är en sån där jobbig person som säger åt folk att släcka lampan hela tiden. Jag har inga siffror på det, men det känns som att två datorer som är på dygnet runt drar mer ström än en lampa. Vilken hycklare jag är.

Nu fick jag dåligt samvete. Ikväll stänger jag av datorn (datorerna).

Posted in dator/internettjafs, vardag/livet i allmänhet | Leave a comment

Lycka på gångvägen.

När jag var på väg hem från busshållsplatsen tidigare i eftermiddags mötte jag en tjej på kanske 12-13 år (jag är sjukt dålig på att gissa åldern så hon kunde ha varit både yngre och äldre) som bar på en fiol, antagligen på väg till Kulturskolan. Jag noterade att hon hade svartsminkade ögon och det påminde mig om hur jag såg ut när jag var hennes ålder, och hur annorlunda jag klär mig nu.

Jag gick hem och tänkte inte mer på det. Satte mig vid datorn, läste bloggar och sen var klockan plötsligt halv fem och jag kom på att jag hade baslektion tjugo i. Jag brukar gå ungefär 15-20 minuter innan mina lektioner börjar (även om det går snabbare än så att  komma dit, för jag föredrar att komma dit för tidigt och vänta istället för att komma sent, eftersom lektionerna bara är 20 minuter långa), så jag blev lite stressad men tog handväskan och småsprang ner till centrum igen (vilket inte var jättelätt med tanke på all is plus nerförsbacke hela vägen). Halvägs ner mötte jag samma tjej som jag mött tidigare. Och hon var jätteglad. Alltså hon typ skuttade fram och log med hela ansiktet och jag blev alldeles lycklig bara av att se henne. Mycket för att svenskar aldrig ler kring främlingar på gångvägen (när jag kom hem från Canada försökte jag le mot folk jag mötte på vägen. Det gick inte, för ingen vågar se på folk de möter. Tråkigt ju. Men sen kanske jag har ett creepy leende).

Posted in vardag/livet i allmänhet | Leave a comment

Hello World!

Under lite mer än två år bloggade jag på samma blogg. Inte jätteregelbundet förrän nu på senaste tiden. Sen blev jag så himla äcklad av blogg.se’s fasoner så jag ville byta. Dessutom är min engelska blogg också på wordpress så det gör saken mycket lättare!

Posted in vardag/livet i allmänhet | 1 Comment