Category Archives: feminism/genus

Argglad gladarg

Idag är jag arg på patriarkatet, som vilken annan dag som helst, men på ett nytt sätt, på ett dubbelsidigt sätt. Det är internationell kvinnodag och medsystrar är fina och arga och stöttande och det känns liksom som att det går, vi har varandra och vi kommer aldrig sluta kämpa.

 #45 av #100

Posted in feminism/genus | Tagged | Leave a comment

Så jävla PK så jävla bra

Så mycket mer orkar jag inte säga idag. Kanske är flerordig imorgon, blir nog det om någon säger “grattis” på internationella kvinnodagen…

#44 av #100

Posted in feminism/genus | Tagged | Leave a comment

Lite kvinnor på Youtube.

På söndagar skypear vi med syster i några timmar och tiden rinner iväg och en hinner inte riktigt blogga något ordentligt (och nu tänker vi kanske att det gör jag inte annars heller, men det låtsas vi inte om). Jag funderade tidigare att skriva lite om Girls on Youtube-debatten och såg nu precis att Julia redan skrivit om det så då blev det ju enkelt och bra för mig.

Jag såg det hela i onsdags när jag var ledig och jag har älskat att se på responsen från mina favoritvloggare och nya som jag aldrig sett förut men som nog kommer bli favoriter. Jag har också suckat och ojat mig över kommentarer med andemeningen “män har det visst svårt i samhället, buhu vad klagar ni över” och jag orkar liksom inte med, jag pallar verkligen inte alla som inte fattar. Men sånt här kan i alla fall ge lite hopp om mänskligheten:

#40 av #100

Posted in feminism/genus | Tagged | Leave a comment

Sånt som gör en lite matt

Är det bara jag som är så sjukt jävla trött på en kvinna ska stå i köket-skämtet? Ok, en gång för alla, om ni inte fattat det: DET ÄR INTE ROLIGT. Jag förstår inte hur detta sjukt tråkiga “skämt” (det är ett brott mot alla bra skämt att kalla detta ett skämt!) fortfarande lever. Ändå hör jag det jätteofta?! Sluta tack.

Jag märker att tjusningen med detta “skämt” är att jag oftast säger emot när jag hör det. Och det är ju sjukt kul när jag blir arg tydligen! Extremt underhållande. Och så bah “öööh har du mens ellör? Höhöhöhöh”. Alltså hej jag skulle vilja bli tagen på allvar någon gång.

Igår när jag skulle sova tänkte jag på att det bara är 90 år sen kvinnor i Sverige fick rösta för första gången, vilket är nice men helt sjukt egentligen. 90 år är jättelite. Tänk att vi bara har haft riktig demokrati i 90 år.

Serien “Antifeminismen” av Nanna Johansson och Sara Hansson, ur senaste Bang.

Idag hittade jag detta via twitter och blev så arg och trött och gah. Det som är drygt med att leva under den här tiden är att det liksom inte finns en självklar lösning på denna skit, typ “vi måste få rösträtt”, utan det är massa sociala strukturer som är jättejobbiga och tar jättelång tid att få bort och så finns det ju de som tycker att jämställdhet är när kvinnor och män har lika löner men som inte ser kopplingen mellan det och genusarbetet.

Jag blir så jävla matt. Vill göra något men vet inte vad, och det är så fruktansvärt frustrerande.

Posted in feminism/genus | Leave a comment

Jag ska höja min röst tills ni andra också vågar.

Hejhej jag suger på att skriva regelbundet då jag mest stickar när jag är hemma men nu blir det svammel! Hoppas ni förstår vad jag försöker säga.

Skolan har ju börjat och jag har redan varit en såndär jobbig person, som till exempel när jag hörde en lärare prata med en annan lärare och benämna min klass som “datakillar” surt (och högt) sa “och tjejer” för fuck you typ.

Under de två första fysiklektionerna för läsåret fick vi se en dokumentär om Stephen Hawking. Den var väl intressant osv men något jag la märke till var bristen på kvinnor i dokumentären. Totalt tror jag att det var fyra stycken (jag försökte räkna hur många män det var när vi såg andra delen men jag somnade lite): Hawkings assistent, en som körde runt/matade honom och två som faktiskt var fysiker. Samtidigt var det massa manliga fysiker som stod och babblade. Alla Hawkings doktorander var män. Extremt frustrerande.

När jag uttryckte frustrationen över detta inför mina klasskompisar sa en av dem ungefär att “det finns ju inte så många kvinnliga fysiker”. Jahapp. Som om det inte är ett problem? “Kvinnor vill inte bli fysiker“.

Fyfan vad jag hatar när folk säger så utan att resonera vidare, som om det inte finns några bakomliggande orsaker till det. Jag blir så arg.

Varför vill inte kvinnor bli fysiker? Eller, närmare “hem”, varför går det bara fyra tjejer i min klass? Tja, för det första så är det inte lika vanligt att tjejer i små åldrar uppmuntras att typ, leka med lego och gilla teknik. Men även:

Gaaaah jag orkar inte med detta. Som en fellow tjej i min klass sa så är vi ju några få starka som vågar och orkar med alla snubbar som kommer med vårt intresse för datorer och programmering, men jag hatar att det ska vara så himla svårt och jobbigt och krävande att bryta normer, (och som tjej, våga ta plats). Kan inte alla få vara starka?

Posted in feminism/genus | Leave a comment

En logisk åsikt

I Östersund satt vi en dag och åt glass när någon snubbe Linda kände satt bredvid oss och kommenterade att Linda hade orakade ben. Han sa att han tyckte att det var äckligt. Tilläggas bör att han själv hade ganska tydligt håriga ben.

…ok.

Posted in feminism/genus | 1 Comment

Kampen om kroppsbehåringen

Imorse åkte jag till skolan lite tidigare och fick sällskap av en fellow matte-datatjej som går i ettan. Väl i skolan tömde jag mitt skåp och efter det hittade vi hennes klasskompis och hans vän, Rita. Vi pratade och efter en stund sa Rita att hon tyckte att det var orättvist att tjejer behöver raka sig överallt medan killar kan ha hår, ja, överallt utan att det är något större problem (det anses väl ‘bögigt’ för killar att raka ben?). Jag sa typ, “eh, eller så skiter man i det”, och Rita sa att hon också gjorde det när hon hade jeans på sig. Det täcker ju håret.

Jag tycker att det är så synd med det här måstet. Varför måste vi raka oss? För att det är nödvändigt för vår överlevnad eller för att samhället säger åt oss att göra det? Om jag inte tycker att hår på min kropp är något som stör min tillvaro, varför ska någon annan bry sig då? Det som stör min tillvaro är ju alla idioter som tycker att det är min skyldighet till dem att vara snygg och hårbefriad. Som verkar tycka att jag ska göra det för deras skull, och inte för min egen.

Det är ju sjukt. Om en känner att håret stör osv tycker jag att en ska raka sig. Men att göra det bara för att…nä. Jag skiter i flashbackidioterna, de ska få se på kroppsbehåring. Jag tror jag ska göra som Micke Kazarnowicz, som har startat en shortsoffensiv, då män tydligen inte får ha shorts i innerstan (dock helt ok för kvinnor med objektivt snygga ben att visa upp dem tydligen :))) roligt va?). Tror att jag ska gå barbent hela sommaren, om det inte är för kallt.

Kanske ska jag börja känna mig bekväm att höja armarna i linnen utan kofta över också.

20110610-195624.jpg

För övrigt är mitt iFånskal awesome.

Posted in feminism/genus | 2 Comments

Och jag gick barbent hela helgen.

Under långhelgen var jag ungdomsledare på ett körläger med en kör med barn som är snäppet yngre än de i min kör, alltså typ 9-12 år.

Förutom jag var det två andra hjälpledare från min kör, som jag även gått i samma klass som i högstadiet. De är jättetrevliga och mysiga på alla sätt och vis men jag märker mer och mer för varje gång jag träffar dem hur olika vi är.

En av dagarna skulle alla få gå runt i affärer i små grupper, och vi ungdomsledare fick gå alldeles själva utan ungar. Jag bestämde mig för att gå med dem och vi gick runt i klädaffärer och kollade på skor osv.

Vid ett tillfälle kollade de massa på parfymer och schampon och hårspray osv. Jag, som inte använder schampo eller “produkter”, som en av dem kallade det (alltså va? Allt vi köper är väl produkter?) och inte gillar att shoppa överhuvudtaget, hade inte lätt för att vara engagerad i det kan jag ju säga. Jo, jag kollade lite på träborstarna. Efter en stund smet jag iväg och hängde med min mamma istället (hon var också ledare).

Innan jag skiljdes åt från dem hände en sak som verkligen fick mig att bli lite illa till mods och känna hur lite jag har gemensamt med dem var när vi gick runt på en gågata och såg en reklamaffisch från något (visar när jag hittar skiten på internet), som visade en naken medelålders kvinna, som såg helt vanlig ut bortsett från nakenheten alltså. Men det är ju inte som att alla modeller vi ser göra reklam för bikinis nuförtiden är mycket mer påklädda.

“Fräscht”, sa en av dem äcklat när vi gick förbi affischen och den andra höll med. 

Jag tyckte mest det var uppfräschande att se en helt vanlig kvinna på en reklamaffisch. 

Jag vågade inte säga något emot eftersom jag är en jävla mes i vissa konfliktiga situationer (dock skrek jag åt en mopediot idag!) men när jag shoppade med mamma hittade hon ett par shorts. De var snygga, och jag kände att jag kunde visa mina håriga ben lite.

Och jag gick barbent hela helgen. Jag har aldrig riktigt varit bekväm med att gå barbent och jag rakar mig inte någonstans eftersom det känns onödigt och jag orkar inte vara norm-snygg bara för att, och jag kan inte säga att mina ben är jättesnygga, de är ben liksom. Jag använder dem till att förflytta mig, end of story.

Jag var dock lite orolig för att mina jämnåriga normföljare (inte illa menat eller så, men många som följer normer ser inte alltid bortom dem) skulle tycka illa om det osv. Men jag vågade i alla fall. Och det gick bra, jag fick inga äcklade blickar eller några kommentarer (bara att shortsen var snygga och att det var roligt med färg). Så det var ju roligt.

Nästa steg blir att gå barbent i skolan. Den främsta anledningen till att jag inte vågar är att jag har en klasskompis som alltid ska kommentera min (och andras) klädsel, vilket jag tycker är jobbigt. Men nu slutet av terminen kanske jag får mod.

Posted in feminism/genus, vardag/livet i allmänhet | Leave a comment

Dagens könsstereotyp

Hosthost.

Posted in feminism/genus | 1 Comment